Den svenska riksbanksreformen 1998/99

 av Johan Lönnroth

Idag den 29 november 2019 lägger den parlamentariska riksbanksutredningen fram sitt betänkande. Läget jämfört med då den nu gällande riksbankslagen trädde i kraft den 1 januari 1989 är radikalt annorlunda. Då var hög inflation och politikernas oförmåga att hantera den ett stort problem medan sysselsättningen var hög och arbetslösheten nästan obefintlig. Nationalekonomernas idéer om att en expansiv finanspolitik bara ledde till högre inflation och att politiker är för kortsiktiga och opportunistiska för att kunna sköta penningpolitiken hade slagit igenom internationellt. I den nya riksbankslagen hette det att målet för penningpolitiken skall vara låg inflation. Tio är senare fick vi också en reform som gjorde att Riksbanken skulle ledas av (förment) opolitiska ekonomiska experter som förbjöds bry sig om vad politikerna i riksdag och regering tyckte.

Idag är situationen en helt annan. Det stora problemet är en otillräcklig sysselsättningsnivå och hög arbetslöshet medan inflationen är alltför låg. Och politikerna kan inte anklagas för en opportunistisk, inflationsdrivande politik. Tvärtom är finanspolitiken extremt försiktig.

Dagens betänkande innebär att sju av åtta partiföreträdare vill att penningpolitiken skall kunna lägga en något större vikt vid sysselsättningen. Men i praktiken tas redan sådana hänsyn så i stort vill majoriteten ha status quo. Lönnroth, som representerade Vänsterpartiet i utredningen, anser i en reservation att riksbankens penningpolitik ska ha två parallella mål: låg och stabil inflation samt hög och stabil sysselsättningsgrad. Hans förslag ligger i linje med uttalanden från både LO och statsminister Löfvén.

I denna text tecknar Lönnroth en bred historik över den svenska penningpolitikens historia. Han redovisar också intervjuer med 16 ledande politiker och riksbankschefer om hur de numera ser på 1998/99 års riksbanksreform och på behovet av en ny reform.

Johan Lönnroth är fil lic i matematik, docent i nationalekonomi och före detta vice ordförande i Vänsterpartiet.

Ladda hem rapporten här

Har den nyliberala eran nått vägs ände?

Blandade erfarenheter från Sverige och USA

av Jonas Olofsson

Ladda hem rapporten här!

Sammanfattning

Jonas Olofsson diskuterar i denna rapport hur nyliberala idéer har präglat politiken och påverkat sociala villkor och ekonomi sedan 1980-talet, med betoning på förhållandena i USA och Sverige. Den nyliberala politikens idémässiga utgångspunkter och strukturella bakgrund behandlas, det handlar om allt från genomslaget för föreställningar om marknaders sociala neutralitet och effektivitetsskapande förmåga, till en tilltagande maktkoncentration och försvagad innovationsförmåga i den privata sektorn. Nyliberalismens effekter i form av ökad ojämlikhet, rent-seeking och försvagad produktivitet lyfts också fram.

En pusselbit i vad som ibland kallats den nyliberala eran från tidigt 1980-tal och framåt, skattesänkningar på höga inkomster, skärskådas. Vilken betydelse har den så kallade Lafferkurvan haft? Amerikanen och tillika Reagan- och Trumprådgivaren Arthurs Laffers föreställningar har avvisats av flertalet ekonomer, både till höger och vänster på den politiska skalan, men idén om att sänkta skatter på höga inkomster har positiva samhällsekonomiska effekter tycks fortfarande locka många politiker. Ett aktuellt exempel är avskaffandet av värnskatten i Sverige. Värnskatten ska avskaffas den 1 januari 2020 i enlighet med Socialdemokraternas och Miljöpartiet de grönas överenskommelse med samarbetspartierna Centern och Liberalerna. Förhoppningen är att reformen ska leda till fler arbetade timmar och bättre resursutnyttjande. I praktiken talar det mesta för att reformen inte bara ökar ojämlikheten mellan låg- och höginkomsttagare och mellan kvinnor och män. Reformen kommer också att bidra till att redan växande sociogeografiska klyftor, mellan landets kommuner och mellan stad och glesbygd, blir än större. I rapporten hävdas att en politik för jämlikhet och ökad produktivitet, för jämställdhet och likvärdiga regionala utvecklingsvillkor, måste baseras på något helt annat än nyliberala föreställningar om ojämlikhetens saliggörande betydelse.

Den enda berättelsen?

-En kvantitativ studie av könsfördelningen i 1181 barnböcker på

sju förskolor i Göteborg

av Ann-Charlotte Kindmark och Olivia Hjorth

Ladda hem rapporten här!

I den reviderade läroplanen som gäller från och med 2019 lyfts högläsning fram. Förskollärare ska arbeta med diskrimineringslagen för att ge varje barn en god start att bli sitt bästa jag och enligt läroplanen för förskolan ska de medverka till att fostra demokratiska medborgare där pojkar och flickor ska ges samma utvecklingsmöjligheter utan att de begränsas av stereotypa könsroller (Skolverket, 2016). Böckers innehåll kring olika levnadsvillkor för olika människor bidrar till en förståelse för olika sätt att se på livet. Ann-Charlotte Kindmark och Olivia Hjort visar i sin studie att det går och synliggöra en norm, som många av oss anser vara ett problem. Denna studie från 2016 som presenteras i ”Den enda berättelsen” visar en starkt ojämställd representation gällande vilket kön huvudkaraktärer har i barnböcker som finns på förskolor. Och, menar de, här går det att påverka genom att göra medvetna val. Det är hyfsat lätt att göra rätt i jämställdhetens namn.

Sedan Ann-Charlotte Kindmarks och Olivia Hjorts studie gjordes 2016, har det skett förändringar angående den ojämna könsfördelningen av huvudkaraktärer i barnböcker på förskolor. Representationen i de böcker som ges ut nu är jämnare.

Men fortfarande får en tänka till för att den jämnare representationen av karaktärer ska nå ut till barnen på våra förskolor. Som förskollärare måste en idag fortfarande aktivt leta, söka upp, beställa, räkna samt efterfråga barnböcker, bilder, spel, pussel och leksaksfigurer som via karaktärernas utseende och namn representerar olika barn.

Samhället står idag inför faktiska utmaningar som kräver att alla gör en insats. Därför är det märkligt att det fortfarande är en norm att inte alla har möjlighet att vara med och göra en insats, ta ett ansvar – inte ens när det börjar bli akut. Klimatmålen och demokratin står inför stora utmaningar och fortfarande är män övervägande på de högsta posterna inom kultur, politik, idrott och bolag som ska ställa om för att klara klimatmålen och ta ansvar för demokratins framtid. Berättelserna som ges plats i kulturens namn behöver bli fler och vidare representera befolkningen.

Världen står inför reella och massiva klimathot mot hela mänskligheten och det krävs gemensam aktion. Via bokläsning och aktiviteter kopplade till texter och bilder kan en lära barnen om hållbarhet, socialt, ekonomiskt och miljömässigt vilket ingår i läraruppdraget. Här spelar representationen i materialet roll. Alla barn ska ges en chans att tänka att de kan. Till detta behövs det förebilder. Bokstavligt talat.

Det börjar bli bråttom och om vi inte tror på att Stålmannen, Fantomen, Batman, Flash, Ironman, Spiderman, Hulken, Wolverine, Thor, Captain America… Wonder Woman eller Lara Croft ska lösa uppdraget får vi inse fakta. Vi har tillsammans, ett komplext uppdrag att utföra. Barn behöver komma i kontakt med förebilder i böcker och övrig media som de kan identifiera sig med. Detta bidrar till att de, oavsett könstillhörighet, ålder, etnicitet, funktionsvariation kan tänka: så där kan jag också agera, när det handlar om att vara en god vän, trösta sig själv och andra, hjälpa varandra, bygga, konstruera, återvinna, ta hand om naturen, använda teknik, digitalisering och odla. Om personal inom förskolan lyckas se till att det finns böcker, bilder, spel, multimedia, pussel och leksaksfigurer med möjlighet för varje barn att känna igen sig, samt få veta mer om olika levnadsvillkor ger de barnen en möjlighet att tillsammans med vuxna delta i det brådskande komplexa arbetet att försöka rädda världen.

Ladda hem rapporten här!

Professionerna

- av Örjan Nyström

Sammanfattning:

Professionerna – det är den växande yrkesgrupp som genom akademisk utbildning skaffat sig en form av vetande som går utöver den allmänna vardags- och förtrogenhetskunskapen. 

Förr i tiden utgjorde de ett tunt skikt mellan vanligt folk och de ekonomiska och politiska makthavarna. Idag utgör de en betydande del av löntagarkollektivets över- och mellanskikt. Professionerna utnämns ofta till ”kunskapssamhällets” bärare, men lika ofta till pk-elit eller teknokrati. 

I denna rapport ger Örjan Nyström en översikt över forskning och debatt i ett ämne som är alltför lite belyst mot bakgrund av hur stor betydelse det har i samhället. En rad brännande samtidsfrågor om hur samhället styrs, vetenskapens politiska roll och den meritokratiska ordningen handlar i grunden om professionernas ställning. I arbetarrörelsen har vi en gammal diskussion om den sociala ingenjörskonsten som förtjänar att återupptas. Synen på professionernas motsägelsefulla positioner borde slutligen vara en central del av förståelsen för det moderna klassamhället.

Ladda hem hela rapporten här!