Sidor

2017-06-28

150 år av feminism – från kvinnosak till jämställdhetspolitik

Av Ann-Marie Ljungberg, Johan Lönnroth & Jimmy Sand


Ladda hem hela rapporten här 
Ur inledningen -
... innan vi börjar, måste vi påminna oss om att inte låta oss förledas. Vad feminism handlar om är inte vågor, inte årtal, eller principer. Allt det där är nyttiga redskap för att beskriva saker. Men det är inte kärnan. Inte egentligen. Feminism handlar om liv. Liv är inte särskilt lätta att definiera eller beskriva på ett begränsat utrymme. Till sin hjälp får en ta olika vinklar. Låt oss ta en vinkel som sträcker sig mellan två poler, bara för omväxlings skull, och se vart det leder. Låt oss säga att ena polen är lidande och att den andra polen är lycka. Helt hypotetiskt.
Låt oss samtidigt påpeka att feminismen aldrig kan bestämma vad som är lidande eller lycka för alla. Men den bör kunna känna igen det ena eller det andra när den ser det.
En sak som ett fokus på lidande skulle leda till, är kanske tanken på att det under det tidiga nittonhundratalet fanns massor av svenska kvinnor för vilka rösträtten var en fullkomligt meningslös fråga. Varför skulle de bry sig, alla kvinnor, som de flesta av oss vet, fick lämna sina barn fastbundna vid bordsben medan de tvingades göra dagsverken flera kilometer hemifrån. Alla kvinnor som blev dömda till standarddomen på 28dagar i fängelse på vatten och bröd, för att ha fött barn utomäktenskapliga barn. Alla kvinnor som blev dömda för lösdriveri eftersom de inte kunde försörja sig. De som hamnade i fängelse och fick lämna bort sina barn. De som dog av brist på vård, de som dog av svält, de som blev utstötta, de som fick leva sina liv som skuggor av de riktiga liven. 
Vad vi försöker säga är kanske att lidandet är vad feminismens historia handlar om, i tillägg till rösträttsfrågan till exempel.
Det är viktigt att minnas att kvinnors specifika lidande, finns bakom varenda reform som har genomförts, bakom varje framsteg. Lidandet som det specifika lidandet för kvinnor. Inte för att kvinnor föder barn, även om kvinnor också gör det, inte för att kvinnor väljer fel, även om kvinnor också gör det, utan just för att de är kvinnor. Kvinnor är strukturellt underordnade, det vill säga, underordningen beror inte på något kvinnor gör, i så fall hade det räckt om de bara ändrade sig, men kvinnor lever i underordning för att de är något. De är kvinnor. Därför är kvinnor strukturellt underordnade.

Ladda hem hela rapporten här