Sidor

2013-12-05

Ny rapport: Tre texter om skolan

av Anna Johansson, Linus Glanzelius, Jan Nilsson, Olle Ludvigsson,
Pasi Sahlberg & Anders Nilsson

Tankeverksamhetens nya rapport innehåller tre texter.
1. Regeringens skolmisslyckande
av Anna Johansson, Linus Glanzelius, Jan Nilsson & Olle Ludvigsson
2. Om den svåra farsoten GERM som angriper skolor världen över
av Pasi Sahlberg
3. Essa Academy – ett exempel
av Anders Nilsson

ladda hem rapporten här eller läs den online nedan:


2013-10-26

Kina- risk eller räddning för jobben i Sverige och Europa?


Av David Ljung

Ur inledningen:

Tillväxtekonomiernas snabba framsteg innebär att spelreglerna på den
globala marknaden skrivs om. Inte minst växer Kina nu fram som en
alltmer dominerande aktör i världsekonomin.
Det finns en bred enighet om att utvecklingen i Kina påverkar
jobbförutsättningarna i omvärlden. Hur denna påverkan ser ut råder det dock delade meningar om. Spännvidden i debatten är stor. Å ena sidan hävdas det att ”Kina tar våra jobb”. Å andra sidan betonas det i stället att ”Kina räddar våra jobb”.
Ambitionen med denna rapport är inte att fälla något avgörande domslut om vad som är rätt eller fel. Syftet är i stället att på ett strukturerat sätt försöka måla en nyanserad bild av hur det snabbt framväxande Kina inverkar på arbetsmarknaden i Sverige och övriga Europa. Vilka är hoten och möjligheterna? Var och hur kan arbetstillfällen förloras? Var och hur kan nya jobb i stället komma till? Hur ser plus- och minussidorna ut?

Ladda hem rapporten här

eller läs den online nedan

2013-09-18

Organisera eller rekrytera? En rapport om facklig förnyelse

av Erik Bengtsson, Jack Rolka och Fredrik Ståhle
ladda hem rapporten här

Ur inledningen
Det finns en klassisk historia som antagligen alla som är aktiva i arbetarrörelsen har hört i någon variant. Den handlar om hur det var ”förr” – ungefär 1960- eller 1970-talet – med att gå med i facket. En man – för
det handlar oftast om mansdominerade arbetsplatser – berättar om den tiden:
”Du vet, när jag 1971/1965/1961 började jobba på varvet/Volvo/
SKF, när jag skulle skriva på anställningskontraktet med chefen då
stod fackklubbsordföranden bredvid och så skrev jag in mig i facket
samtidigt. Det var inget att snacka om! Det var självklart att man skulle
vara med i facket. Så är det inte längre.”
Nej, så är det inte längre. I vilken utsträckning det någonsin varit så kan man diskutera. Men säkert är att det idag inte är självklart för svenskarna, och särskilt inte för de unga, att gå med i facket. Andelen av arbetarna som var fackligt anslutna år 2009 var 71 procent, att jämföra med 79 procent år 2006 och 88 procent år 1995. Bland unga arbetare – 16 till 24 år – var bara 40 procent fackligt anslutna år 2009 (Larsson 2010). Antalet medlemmar i LO:s förbund har minskat från strax över två miljoner år 2000 till runt 1,5 miljoner idag. Men att antalet LO-medlemmar minskar är delvis en annan sak än en sjunkande organisationsgrad. Det minskade medlemsantalet har bland annat att göra med att antalet arbetstillfällen inom LO-områdena successivt minskar som ett led i arbetsmarknadens strukturomvandling. Antalet medlemmar i olika fackförbund påverkar främst maktförhållandena mellan facken och vilka organisationer som blir mest tongivande i exempelvis samhällsdebatten. Men för respektive fackförbund är organisationsgraden
av större intresse. Fackets roll är ju att fungera som en försäljningskartell vars främsta syfte är att förhindra att inbördes konkurrens bland arbetarna pressar ner löner och övriga villkor.
Ladda hem rapporten här eller läs den online nedan.

2013-08-28

Koldioxid och klimat: perspektiv på en vetenskaplig bedömning

av
Sandrine Bony, Bjorn Stevens, Isaac Held, John Mitchell, Jean-Louise Dufresne, Kerry
Emanuel, Pierre Friedlingstein, Stephen Griffies & Catherine Senior

Ladda ner rapporten här

ur Ann-Sofie Hermansson och Anders Nilssons förord:

En backlash i klimatfrågan kan få allvarliga konsekvenser, dels därför att den kan undergräva förtroendet för den etablerade politiken och öppna för mörkerkrafter, dels därför att det riskerar att försena eller rent av att blockera den omställning till hållbarhet som är nödvändig oavsett vad som händer med atmosfärens uppvärmning.

Det finns en kritisk punkt där en stor berättelse som blandas med moralism, och allt mer kommer i otakt med fakta som undertrycks, löper risk att punkteras. Vi kan kalla det en Kejsarens nya kläder-effekt. För att undanröja risken för det bör arbetarrörelsens debatt i dessa frågor fjärmas från moralismen (inte moralen, det är en annan sak) och öppnas för även motsägelsefulla fakta och osäkerheter. Det kräver ökade kunskaper. 

Därför ger Tankeverksamheten ut denna rapport om klimatfrågan. Den är inte författad av några obskyra klimatskeptiker utan av några av de främsta forskarna vid de mest etablerade och renommerade institutionerna inom området, bl.a. Max-Planck institutet i Tyskland, Hadley Center i Storbritannien och MIT i Förenta staterna, för att nämna några. De ger en initierad bild av var forskningen om klimatförändringarna befinner sig i dag, vilka kunskapsluckor som finns och med vilken inriktning nya steg bör tas.
Ladda hem rapporten här 

2013-07-27

Att förstå världen

av Anders Nilsson
ladda ner filen här


En omvärldsanalys som tecknar en stillbild är meningslös. Avsikten är att spåra förändring och rörelse. Men i detta ligger en fälla – att man tror sig förutsäga framtiden. För att undvika detta kan man hämta vägledning
från den Cambridgeska socialontologins kritiska realism som den formulerats av bl.a. Tony Lawson (1997, 2003): verkligheten och dess förändring är förvisso strukturerad enligt en objektivt verkande
logik, men i flera lager och dimensioner vilka interagerar på ett sätt som inte kan förutses.

Varken 1800-talets grandiosa historiedeterministiska eskatologier (Hegel, Marx), eller 1700-talets objektivistiska föreställningar om förändring som ett endimensionellt spel av orsak och verkan vilket i
princip är förutsägbart om man har tillräckligt med ingångsvärden (Locke, Hume), är således hållbara. Enligt den Cambridgeska ontologin gäller det även den renässans för objektivismen i sofistikerad numerisk
form som inom några forskningsfält har följt på den digitala revolutionen, t.ex. den inom nationalekonomin tillämpade DSGE-modelleneller IPCC:s klimatmodell.
Läs mer nedan eller ladda hem rapporten här


2013-05-24

Vinsterna tas inte från lönen

debattartikel i Arbetet av Anders Nilsson och Örjan Nyström


Nej, vinsterna har inte ökat på bekostnad av lönerna, skriver författarna till boken Jämlikhetsnormen. I stället handlar den minskade löneandelen om stigande kapital­intensitet i produktionen.
Ojämlikheten i Sverige ökar. Enligt SVT-programmet Lönesänkarna (14 februari 2013) och boken Den sänkta löneandelen av Erik Bengtsson är förklaringen att löneandelen av förädlingsvärdet i produktionen har minskat.
Slutsatsen att ökade klyftor beror på att kapitalisterna har drivit upp exploateringen ligger nära, liksom att det behövs facklig kamp för att återta en rimlig balans.
Men titta på diagrammet ovan. Det är en specialkörning från SCB som visar avkastningen på det totala kapitalet i Sverige mellan åren 1980 och 2010.
Någon brant stigande trend som motsvarar löneandelens fall syns inte. Hur kan kapitalets andel av förädlingsvärdet stegras utan att det märks på kapitalavkastningen?
Kapitalandelen kan öka antingen för att vinsterna drivs upp på lönernas bekostnad eller för att produktionen blir mer kapitalintensiv. I det senare fallet stegras produktiviteten med investeringar i ny teknik och det behövs mindre arbetsinsats per producerad krona i förädlingsvärde. Lönernas relativa andel av förädlingsvärdet avtar, men det ökade förädlingsvärdet per anställd ger samtidigt utrymme för högre löner i absoluta tal.
Mellan 1995 och 2006 hade svenska löntagare rekordhöga reallöneökningar om cirka 30 procent. I kombination med den oförändrade trenden för kapitalavkastningen och den höga produktivitetstillväxten (i snitt 2,4 procent per år) säger det att den ökade kapitalandelen handlar om stigande kapitalintensitet, inte vinstökning på lönernas bekostnad.
En del av förklaringen är att globaliseringen har ökat handeln med insatsvaror i transnationella underleverantörskedjor. Att importera komponenter i stället för att tillverka dem själv innebär att kapitalandelen får en dold lönedel.
Vi har i en rad böcker analyserat den ökande ojämlikheten, senast i Jämlikhetsnormen (2012). Den viktigaste förklaringen är att tendenser i både produktionen och reproduktionen stegrar kontrasten mellan dem som är attraktiva på arbetsmarknaden och dem som inte är det.
Produktionens strukturomvandling leder till högre krav på utbildning, kognitiv förmåga, flexibilitet och social kompetens. Samtidigt medför tendenser i reproduktionen att en ökad andel av årskullarna får svårare att svara mot dessa krav. 2009 års PISA-studie visar att var femte individ som i år fyller 19 saknar funktionell läsförmåga.
Det är en efterbörd av 90-talskrisen. Mer än vart femte barn som föddes 1994 hamnade i en familj där en eller båda föräldrarna drabbades av arbetslöshet. Socioekonomiskt ogynnsamma villkor under de första levnadsåren har en negativ inverkan på den kognitiva förmågans utveckling. De drabbades dubbelt genom att barn till arbetslösa då utestängdes från förskolan och dess kompensation för skillnader i föräldrars förutsättningar att forma familjen till en utvecklande miljö.
Nu kombineras 40-talisternas stora pensionsavgångar med att 90-talskrisens små årskullar blir vuxna. Det leder till att befolkningen i yrkesaktiv ålder stagnerar. Arbetsmarknaden präglas redan av brist på efterfrågad arbetskraft – samtidigt som växande skaror anses ej anställningsbara.
Det är inte bara en efterbörd av 90-talskrisen. Det finns en trend i reproduktionen som mera långsiktigt driver på polariseringen. Efterkrigstidens utbildningsreformer ledde till allt fler socialt blandade parbildningar. Individer från olika samhällsklasser träffades i de nya skolorna. Men sedan drygt 20 år har denna trend brutits av en ny tendens: högutbildade bildar par och skaffar barn med högutbildade, och lågutbildade med lågutbildade. Samtidigt utgör de högutbildade snart halva den vuxna befolkningen i storstadsregionerna.
Det blir en hävstång för ojämlikheten på flera sätt: inkomstskillnader på individnivå ackumuleras på familjenivå, nya kulturella barriärer bildas längs den socioekonomiska skalan, och inte minst så förstärks det sociala arvet. Vi ser en ny klassindelning i kunskapssamhället, med branta klyftor och en tudelning av befolkningen.
Om man tror att det beror på förädlingsvärdets fördelning i produktionen och manar till facklig militans för högre löner på kapitalets bekostnad kan det gå illa. Det riskerar att bli en pådrivande kraft för klyftan mellan dem som har en stark position på arbetsmarknaden och dem som inte har det.
Vad vi behöver är solidarisk lönepolitik i förening med förnyad social ingenjörskonst som angriper mekanismerna för den tilltagande ojämlikheten där de finns. Med kunskap, kritisk realism och reformistisk fantasi går det att vända den polarisering vi ser till ökad jämlikhet.
Anders Nilsson och Örjan Nyström

2013-04-24

Det dynamiska förhållandet mellan kodifierad och icke-kodifierad kunskap


Av Peter S. Adler
Ur förordet
Varför ger Tankeverksamheten ut en rapport om icke-kodifierad kunskap och dess interaktion med kodifierad? Är inte det ett lite väl perifert ämne, av föga intresse för arbetarrörelsen? Nej, vi menar att det inte är det.

Icke-kodifierad kunskap är kunskap av ett slag som inte kan förmedlas av bokstäver, siffror eller grafiska framställningar. Om vi talar om arbetsrelaterade färdigheter handlar det om yrkeskunnande som bara kan läras genom att arbeta tillsammans med någon som redan kan det. Ett klassiskt exempel är Bessemerprocessen, den nya teknik att tillverka götstål som i mitten av 1800-talet fick omvälvande betydelse för den industriella utvecklingen.
Vid ett visst skede av processen måste tillförseln av luft regleras, och det var nödvändigt att det utfördes med hög precision i rätt ögonblick, i rätt temperatur och med rätt tempo. Henry Bessemer sålde licenser med tillstånd att använda hans nya patenterade metod, men hamnade i rättsprocesser med fabrikörer som inte fick metoden att fungera. Bessemer anklagades för att vara en humbug och bluffmakare. Men saken var att det inte gick att skriva instruktioner som förmedlade den färdighet som krävdes; det var kunskap som inte var kodifierbar, enda sättet att lära sig var att arbeta tillsammans med någon som redan kunde det.
[...]
Vi träder allt mer in i vad vi kallar kunskapssamhället, där kraven på särskilda färdigheter, kognitiv förmåga, flexibilitet och social kompetens stegras. Men vi befinner oss ännu i skiftet, och den vanligaste produktionsformen är i dag en blandform, en hybrid av push och pull, exempelvis Lean production eller New Public Management. Analysen talar dock om för oss i vilken riktning utvecklingen går. Man kan på goda grunder anta att dessa sinsemellan mycket olika produktionsformer, som båda har betydande
tillkortakommanden ur ett pull-perspektiv, kommer att överskridas.
Läs rapporten nedan eller ladda hem den som .pdf via denna länk

2013-04-17

Jämställdhet är lösningen

Idag skriver Tankeverksamhetens Ann-Sofie Hermansson i Göteborgs Posten.

Den europeiska ekonomin står inför två rejäla utmaningar. Den ena är att sätta fart på den haltande tillväxten. Den andra är att hantera åldrande befolkningar där pensionsavgångarna blir allt fler.
Nu höjs röster för att vi borde jobba till runt 70. När moderaten Ulf Kristersson hävdar att man har ett ansvar för att hålla sig i fysisk trim blir det rent skrattretande. Det är nog många ute på byggena och i hemtjänsten som önskar sig en bättre hälsa. Men det är trots allt arbetslivets villkor som i hög utsträckning avgör hur vi mår på äldre dagar. Med bättre arbetsmiljöer skulle fler av dem som idag blir utslitna strax efter 60 kunna jobba fram till 65.
När vi lever längre behöver vi arbeta mer, annars blir pensionsnivåerna för låga. Men det finns faktiskt andra lösningar. Varför ska vi arbeta längre när det finns så många som vill arbeta mer? Förra veckan arrangerade Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg ett seminarium med LO i Västsverige, IF Metalls avdelning i Göteborg samt Socialdemokraterna i Europaparlamentet på temat vad ökad jämställdhet kan göra för tillväxten och jobben i Sverige och Europa.
Annelie Nordström
foto:Anders Nilsson
Annelie Nordström, ordförande för Kommunal, konstaterade att om vi gjorde heltid till norm även i de kvinnodominerade yrkena skulle detta generera alla de extra timmar som krävs och mer ändå. Höjningar av pensionsåldern skulle på det viset bli överflödiga. I samband med seminariet släppte Tankeverksamheten en rapport med rubriken, ”Har vi råd att inte satsa mer på jämställdheten?” författad av David Ljung.
Den europeiska ekonomin står inför två rejäla utmaningar. Den ena är att sätta fart på den haltande tillväxten. Den andra är att hantera åldrande befolkningar där pensionsavgångarna blir allt fler. Enligt Ljung är ökad jämställdhet en central faktor för att möta de dubbla utmaningarna. När svenska kvinnor gick ut på bred front i arbetslivet kallade vi det för en jämställdhetsreform. Men det var även en absolut nödvändighet för svensk ekonomi. Sverige hade inte råd att inte låta kvinnor arbeta.
Gör tankeexperimentet att Grekland, Italien, Spanien med flera skulle lösa barn- och äldreomsorg så kvinnor kunde börja förvärvsarbeta på allvar. Enligt Ljung skulle BNP i EU kunna öka med hela 29 procent om arbetsmarknaden blev helt jämställd. För Sverige är siffran 21 procent. Vi är vana att betrakta jämställdhet som den demokratiska fråga den absolut är. Men faktum är att den därutöver antagligen är den bästa lösningen på den ekonomiska krisen i Europa.
Så gärna en bra pension till alla kvinnor. Men först ett rejält arbete det går att försörja sig på.
Läs krönikan i Göteborgs-Posten här.
S

2013-04-02

Arbetsförsäkring åt alla!

av Lars Ag, Bo Elmgren, Helmuth Föll, Sune Gidgård & Stig Lahti

Ur innehållet:
Den goda arbetsmarknadspolitiken måste återupprättas och vidareutvecklas. Det kräver stora och ofta hittills helt oprövade insatser för utbildning, rehabilitering, praktik, arbetsprövning, vägledning och mycket, mycket annat.
Arbetsmarknadsinsatserna bör breddas och använda nya medel, sådant som tidigare inte har fått kallas arbetsmarknadspolitik. Även längre och mera avancerade utbildningar, också på akademisk nivå.
Det kostar pengar. Mycket pengar, till att börja med. Men betydligt mindre efter hand, när samhället kan få lägre kostnader för arbetslöshet och skatter från växande arbetsinkomster. 
Ett skäl till att vi väckt och utvecklat idén om en allmän försäkring för detta, betalad av en lika allmän arbetsgivareavgift, är att båda upp tillräckligt med resurser för verkligt god arbetsmarknadspolitik.
Ladda hem hela rapporten här! 
Rapporten kommer också att behandlas under ett seminarium på Socialdemokraternas partikongress 3-7 april 2013.
Arbetsförsäkring till alla!
Fredag 5 april 10.30-11.30
Lokal: G2
Den goda arbetsmarknadspolitiken måste återupprättas och vidareutvecklas. Det kräver nya insatser för utbildning, rehabilitering, praktik, arbetsprövning, vägledning och mycket annat. Insatserna bör breddas och använda medel som tidigare inte ingått i arbetsmarknadspolitiken. Inte minst längre och mera avancerade utbildningar. En grundläggande del av förnyelsen är dock en allmän arbetsförsäkring.
Medverkande:
Bosse Elmgren, tidigare journalist och partiombudsman
Sune Gidgård, tidigare ombudsman Bygg-Ettan
Anna Johansson, ordförande (S) Göteborgs
partidistrikt.

2013-03-27

Har vi råd att inte satsa mer på jämställdhet?

Vad kan ökad jämställdhet göra för tillväxten och jobben i Sverige och i Europa?

av David Ljung

ur inledningen

Den europeiska ekonomin står inför två strategiska huvudutmaningar. Den ena är att sätta fart på den haltande tillväxten. Skrala eller negativa tillväxtsiffror behöver göras stabilt positiva. Den andra är att hantera en demografisk trend där befolkningen åldras i rask takt och pensionsavgångarna snabbt blir allt fler. Om ingenting görs väntar troligen arbetskraftsbrist i flera sektorer.
Situationen varierar en hel del i Europa när det gäller dessa båda problem, men inget land slipper undan. Inte heller Sverige.
Ökad jämställdhet är en central faktor för att möta de dubbla utmaningarna.
Att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden skulle kunna vara en avgörande nyckel till att få ekonomin att växa och till att skapa den jobbdynamik som behövs i det kommande demografiska scenariot. Trots det står jämställdhetsarbetet och stampar. Jämställdhetsutvecklingen går sedan ett antal år tillbaka antingen långsamt eller åt fel håll. I ett krispräglat Europa har jämställdheten hamnat långt ner på dagordningen. Med
tanke på både utmaningarna och möjligheterna blir den påtagliga passiviteten i jämställdhetsfrågorna nu alltmer bekymmersam.
Syftet med denna rapport är att sätta in jämställdhetsarbetet i ett samhällsekonomiskt sammanhang. En inledande analys ägnas åt sambanden mellan jämställdhet, tillväxt och jobb. Vilken ekonomisk betydelse har jämställdhetsfaktorn?
Därefter görs en genomgång av vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att driva jämställdhetsutvecklingen vidare. Hur ser verktygslådan ut? Avslutningsvis ställs den övergripande frågeställningen på sin spets: har
vi råd att inte satsa mer på jämställdhet?


Hämta hela rapporten här, eller läs på Slideshare nedan.

2013-03-19

Galopperande ojämlikhet


av Ann-Sofie Hermansson - S -krönika i GP 20/3
Det handlar antagligen varken om Major Björklunds batong-pedagogik eller om Socialdemokraternas flum-skola. Det handlar om 90-talskrisen.
Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång. Orden är Ernst Wigforss, legendarisk socialdemokratisk finansminister och ideolog. När mitt parti får hicka av högerns slagord om att det ska löna sig att arbeta istället för att leva på bidrag, då brukar jag påminna mig Wigforss ord. Devisen ligger till grund för Socialdemokratins ursprungliga begrepp om arbetslinjen.
För ett par veckor sen släppte Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg en ny rapport av Gösta Esping-Andersen med titeln Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet. Esping-Andersen visar att den viktigaste reformen för ökad jämlikhet har varit den allmänna förskolan med dess utjämning av människors förmågor, förutsättningar att lyckas i skolan och livschanser överlag. I ett efterord blickar Örjan Nyström och Anders Nilsson framåt. Det är ingen munter läsning. Av dem som i år fyller nitton visar sig nära var femte sakna funktionell läsförmåga i 2009 års Pisa-studie, en fördubbling jämfört med årskullen från 1988. Det är inget mindre än en katastrof.
Det handlar antagligen varken om Major Björklunds batong-pedagogik eller om Socialdemokraternas flum-skola. Det handlar om 90-talskrisen. De som föddes 1988 växte upp i ett Sverige som praktiskt taget saknade arbetslöshet, medan mer än vart femte barn som föddes 1994 befann sig i en familj med en eller bägge föräldrarna i arbetslöshet. De sistnämnda drabbades dessutom dubbelt genom att barn till arbetslösa utestängdes från förskolan med dess kompensation för brister i stimulansen i familjen.
För att vinna valet 2014 behöver Socialdemokratin leverera ett tydligt alternativ till den nuvarande regeringens politik. En politik för ökad jämlikhet istället för ökade klyftor. Min uppfattning är att vi är på tok för upptagna av högerns problemformuleringar. Socialdemokratin kan inte börja hyperventilera varje gång regeringen Reinfeldt hojtar om mera piska på dem som inte platsar på dagens arbetsmarknad. Det är inte seriöst när vi står inför problem som riskerar att explodera i knäet på oavsett vilken regering som sitter efter valet 2014.
Vi behöver en social ingenjörskonst av en helt annan kaliber för att mota den galopperande ojämlikhet som hotar. Ett antal reformer som tar fasta på människors vilja till arbete istället för meningslös kravretorik. Det stavas arbetslinjen. Fast i Wigforss original.

2013-03-04

Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet

Av Gösta Esping-Andersen

Ladda hem hela rapporten här

Tankeverksamheten har glädjen att kunna presentera en nyskriven text av Gøsta Esping-Andersen – Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.
Esping-Andersen, som är en av det internationella vetenskapssamfundets mest uppmärksammade forskare när det gäller välfärdsfrågor och socialdemokrati, granskar utfallet av den långa reformperioden under 1900-talet för de skandinaviska klassamhällena, och konstaterar att jämlikheten har ökat genom att de på klassamhällets botten har lyfts mot mitten, men att de på toppen i stort sett fått sitta i orubbat bo. Esping-Andersen konstaterar också att det inte är omfördelning som har ökat jämlikheten, utan att tricket att åstadkomma verklig samhällsförändring för många människor handlar om något annat.

I ett efterord vänder Anders Nilsson och Örjan Nyström blicken framåt. Hur kan jämlikheten komma att utvecklas under åren som kommer? Trots moderatledd regering befinner sig Sverige fortfarande i världstoppen när det gäller jämlikhet. Men de finner en tickande bomb av plötsligt tilltagande ojämlikhet som riskerar att explodera i knäet på Stefan Löfven efter en eventuell valseger år 2014. I sammanhanget riktar de skarp kritik mot TV-programmet ”Lönesänkarna” som grovt vilseledande - och väcker på nytt liv i fondfrågan.

Högintressant läsning för reformister således!

2013-02-13

Välfärdskapitalism med jämlikhetsnorm?


Ladda hem hela rapporten via denna länk!
av
Ingvar Johansson
Ur inledningen
Jag håller med alla som ropar ”avskaffa kapitalismen” och enbart menar den nuvarande kapitalismen, men inte med dem som i bakhuvudet har tanken ”och inför planekonomi”. En mängd saker tyder på att jämlikhetsivrare som är intresserade av hög levnadsstandard måste förorda en marknadsekonomi. Ursprungligen betydde socialism ungefär jämlikhet i gemenskap. Numera betyder det tyvärr oftast planekonomi eller statligt ägande; hos många ofta också med en för deras antiegalitära syften lämpad överton av enpartisystem. Titeln på den här politisk-filosofiska essän ska förstås som en förkortning av ”Välfärdskapitalism utifrån jämlikhet i gemenskap?”.
Alltså: bort med den nuvarande kapitalismen och fram för en välfärdskapitalism med – inte bara ett mänskligt ansikte, utan också – en övergripande jämlikhetsnorm. En jämlikhetsnorm är naturligtvis något helt annat än en likhetsnorm; jämlikhet är jämlikhet mitt i alla skillnader oss människor emellan. Frågetecknet i titeln markerar inte att jag är tveksam om att låta denna utopi försöka bestämma den politiska färdriktningen, utan markerar enbart osäkerhet om hur de verkliga stegen ser ut.
Min lilla skrift har som centrum synen på människans natur. Den kan, hoppas jag, läsas utan några speciella förkunskaper, men jag ser gärna att den läses i anslutning till Anders Nilssons & Örjan Nyströms tänkvärda bok Jämlikhetsnormen (Tankeverksamheten/ABF Göteborg,
2012).
Ladda hem hela rapporten genom att klicka på denna länk!


2013-01-21

Att skifta överskottet i bytesbalansen till inhemska investeringar

Erik Bengtsson, Sören Mannheimer, Anders Nilsson
& Örjan Nyström

Ur Sören Mannheimers avsnitt:

Kan vi byta överskottet i bytesbalansen mot större investeringar i Sverige?

Sverige står inför enorma behov av investeringar i infrastruktur. Det
beror på att staten och kommunerna - oavsett politiska majoriteter -
grovt försummat att underhålla och förnya de system man har
huvudansvaret för, att oljesamhällets billiga tillgång till energi och
råvaror går mot sitt slut och måste ersättas med nya lösningar, samt att
skyddet av miljön kräver grundläggande förändringar av vår typ av
tillväxt och konsumtionsmönster. De flesta experter är eniga om att det
brådskar. Ju längre vi dröjer desto mer kostsamt blir det och problemen
har en tendens att växa exponentiellt.
Insikterna finns men tar trots allt liten plats i den allmänna debatten.
Bred och djup politisk förankring saknas. Men vi kommer alla att starkt
påverkas redan inom det närmaste decenniet. Två frågeställningar
borde dominera den politiska agendan:
• Hur engagera medborgarna brett och förbereda oss för
kommande nödvändiga förändringar av livsstil och värderingar?
• Hur får vi fram pengarna och det reala utrymmet för
investeringarna?
Jag ska föra ett resonemang om den senare frågan och då titta särskilt
på de mycket stora överskotten i bytesbalansen. Kan där finnas
resurser för att finansiera investeringar i Sverige?