Sidor

2019-08-13

Den enda berättelsen?

-En kvantitativ studie av könsfördelningen i 1181 barnböcker på

sju förskolor i Göteborg

av Ann-Charlotte Kindmark och Olivia Hjorth


I den reviderade läroplanen som gäller från och med 2019 lyfts högläsning fram. Förskollärare ska arbeta med diskrimineringslagen för att ge varje barn en god start att bli sitt bästa jag och enligt läroplanen för förskolan ska de medverka till att fostra demokratiska medborgare där pojkar och flickor ska ges samma utvecklingsmöjligheter utan att de begränsas av stereotypa könsroller (Skolverket, 2016). Böckers innehåll kring olika levnadsvillkor för olika människor bidrar till en förståelse för olika sätt att se på livet. Ann-Charlotte Kindmark och Olivia Hjort visar i sin studie att det går och synliggöra en norm, som många av oss anser vara ett problem. Denna studie från 2016 som presenteras i ”Den enda berättelsen” visar en starkt ojämställd representation gällande vilket kön huvudkaraktärer har i barnböcker som finns på förskolor. Och, menar de, här går det att påverka genom att göra medvetna val. Det är hyfsat lätt att göra rätt i jämställdhetens namn.

Sedan Ann-Charlotte Kindmarks och Olivia Hjorts studie gjordes 2016, har det skett förändringar angående den ojämna könsfördelningen av huvudkaraktärer i barnböcker på förskolor. Representationen i de böcker som ges ut nu är jämnare.
Men fortfarande får en tänka till för att den jämnare representationen av karaktärer ska nå ut till barnen på våra förskolor. Som förskollärare måste en idag fortfarande aktivt leta, söka upp, beställa, räkna samt efterfråga barnböcker, bilder, spel, pussel och leksaksfigurer som via karaktärernas utseende och namn representerar olika barn.

Samhället står idag inför faktiska utmaningar som kräver att alla gör en insats. Därför är det märkligt att det fortfarande är en norm att inte alla har möjlighet att vara med och göra en insats, ta ett ansvar – inte ens när det börjar bli akut. Klimatmålen och demokratin står inför stora utmaningar och fortfarande är män övervägande på de högsta posterna inom kultur, politik, idrott och bolag som ska ställa om för att klara klimatmålen och ta ansvar för demokratins framtid. Berättelserna som ges plats i kulturens namn behöver bli fler och vidare representera befolkningen.

Världen står inför reella och massiva klimathot mot hela mänskligheten och det krävs gemensam aktion. Via bokläsning och aktiviteter kopplade till texter och bilder kan en lära barnen om hållbarhet, socialt, ekonomiskt och miljömässigt vilket ingår i läraruppdraget. Här spelar representationen i materialet roll. Alla barn ska ges en chans att tänka att de kan. Till detta behövs det förebilder. Bokstavligt talat.

Det börjar bli bråttom och om vi inte tror på att Stålmannen, Fantomen, Batman, Flash, Ironman, Spiderman, Hulken, Wolverine, Thor, Captain America… Wonder Woman eller Lara Croft ska lösa uppdraget får vi inse fakta. Vi har tillsammans, ett komplext uppdrag att utföra. Barn behöver komma i kontakt med förebilder i böcker och övrig media som de kan identifiera sig med. Detta bidrar till att de, oavsett könstillhörighet, ålder, etnicitet, funktionsvariation kan tänka: så där kan jag också agera, när det handlar om att vara en god vän, trösta sig själv och andra, hjälpa varandra, bygga, konstruera, återvinna, ta hand om naturen, använda teknik, digitalisering och odla. Om personal inom förskolan lyckas se till att det finns böcker, bilder, spel, multimedia, pussel och leksaksfigurer med möjlighet för varje barn att känna igen sig, samt få veta mer om olika levnadsvillkor ger de barnen en möjlighet att tillsammans med vuxna delta i det brådskande komplexa arbetet att försöka rädda världen.



2019-07-08

Professionerna

- av Örjan Nyström

Sammanfattning:
Professionerna – det är den växande yrkesgrupp som genom akademisk utbildning skaffat sig en form av vetande som går utöver den allmänna vardags- och förtrogenhetskunskapen. 
Förr i tiden utgjorde de ett tunt skikt mellan vanligt folk och de ekonomiska och politiska makthavarna. Idag utgör de en betydande del av löntagarkollektivets över- och mellanskikt. Professionerna utnämns ofta till ”kunskapssamhällets” bärare, men lika ofta till pk-elit eller teknokrati. 
I denna rapport ger Örjan Nyström en översikt över forskning och debatt i ett ämne som är alltför lite belyst mot bakgrund av hur stor betydelse det har i samhället. En rad brännande samtidsfrågor om hur samhället styrs, vetenskapens politiska roll och den meritokratiska ordningen handlar i grunden om professionernas ställning. I arbetarrörelsen har vi en gammal diskussion om den sociala ingenjörskonsten som förtjänar att återupptas. Synen på professionernas motsägelsefulla positioner borde slutligen vara en central del av förståelsen för det moderna klassamhället.