Sidor

2013-03-27

Har vi råd att inte satsa mer på jämställdhet?

Vad kan ökad jämställdhet göra för tillväxten och jobben i Sverige och i Europa?

av David Ljung

ur inledningen

Den europeiska ekonomin står inför två strategiska huvudutmaningar. Den ena är att sätta fart på den haltande tillväxten. Skrala eller negativa tillväxtsiffror behöver göras stabilt positiva. Den andra är att hantera en demografisk trend där befolkningen åldras i rask takt och pensionsavgångarna snabbt blir allt fler. Om ingenting görs väntar troligen arbetskraftsbrist i flera sektorer.
Situationen varierar en hel del i Europa när det gäller dessa båda problem, men inget land slipper undan. Inte heller Sverige.
Ökad jämställdhet är en central faktor för att möta de dubbla utmaningarna.
Att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden skulle kunna vara en avgörande nyckel till att få ekonomin att växa och till att skapa den jobbdynamik som behövs i det kommande demografiska scenariot. Trots det står jämställdhetsarbetet och stampar. Jämställdhetsutvecklingen går sedan ett antal år tillbaka antingen långsamt eller åt fel håll. I ett krispräglat Europa har jämställdheten hamnat långt ner på dagordningen. Med
tanke på både utmaningarna och möjligheterna blir den påtagliga passiviteten i jämställdhetsfrågorna nu alltmer bekymmersam.
Syftet med denna rapport är att sätta in jämställdhetsarbetet i ett samhällsekonomiskt sammanhang. En inledande analys ägnas åt sambanden mellan jämställdhet, tillväxt och jobb. Vilken ekonomisk betydelse har jämställdhetsfaktorn?
Därefter görs en genomgång av vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att driva jämställdhetsutvecklingen vidare. Hur ser verktygslådan ut? Avslutningsvis ställs den övergripande frågeställningen på sin spets: har
vi råd att inte satsa mer på jämställdhet?


Hämta hela rapporten här, eller läs på Slideshare nedan.

2013-03-19

Galopperande ojämlikhet


av Ann-Sofie Hermansson - S -krönika i GP 20/3
Det handlar antagligen varken om Major Björklunds batong-pedagogik eller om Socialdemokraternas flum-skola. Det handlar om 90-talskrisen.
Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång. Orden är Ernst Wigforss, legendarisk socialdemokratisk finansminister och ideolog. När mitt parti får hicka av högerns slagord om att det ska löna sig att arbeta istället för att leva på bidrag, då brukar jag påminna mig Wigforss ord. Devisen ligger till grund för Socialdemokratins ursprungliga begrepp om arbetslinjen.
För ett par veckor sen släppte Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg en ny rapport av Gösta Esping-Andersen med titeln Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet. Esping-Andersen visar att den viktigaste reformen för ökad jämlikhet har varit den allmänna förskolan med dess utjämning av människors förmågor, förutsättningar att lyckas i skolan och livschanser överlag. I ett efterord blickar Örjan Nyström och Anders Nilsson framåt. Det är ingen munter läsning. Av dem som i år fyller nitton visar sig nära var femte sakna funktionell läsförmåga i 2009 års Pisa-studie, en fördubbling jämfört med årskullen från 1988. Det är inget mindre än en katastrof.
Det handlar antagligen varken om Major Björklunds batong-pedagogik eller om Socialdemokraternas flum-skola. Det handlar om 90-talskrisen. De som föddes 1988 växte upp i ett Sverige som praktiskt taget saknade arbetslöshet, medan mer än vart femte barn som föddes 1994 befann sig i en familj med en eller bägge föräldrarna i arbetslöshet. De sistnämnda drabbades dessutom dubbelt genom att barn till arbetslösa utestängdes från förskolan med dess kompensation för brister i stimulansen i familjen.
För att vinna valet 2014 behöver Socialdemokratin leverera ett tydligt alternativ till den nuvarande regeringens politik. En politik för ökad jämlikhet istället för ökade klyftor. Min uppfattning är att vi är på tok för upptagna av högerns problemformuleringar. Socialdemokratin kan inte börja hyperventilera varje gång regeringen Reinfeldt hojtar om mera piska på dem som inte platsar på dagens arbetsmarknad. Det är inte seriöst när vi står inför problem som riskerar att explodera i knäet på oavsett vilken regering som sitter efter valet 2014.
Vi behöver en social ingenjörskonst av en helt annan kaliber för att mota den galopperande ojämlikhet som hotar. Ett antal reformer som tar fasta på människors vilja till arbete istället för meningslös kravretorik. Det stavas arbetslinjen. Fast i Wigforss original.

2013-03-04

Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet

Av Gösta Esping-Andersen

Ladda hem hela rapporten här

Tankeverksamheten har glädjen att kunna presentera en nyskriven text av Gøsta Esping-Andersen – Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.
Esping-Andersen, som är en av det internationella vetenskapssamfundets mest uppmärksammade forskare när det gäller välfärdsfrågor och socialdemokrati, granskar utfallet av den långa reformperioden under 1900-talet för de skandinaviska klassamhällena, och konstaterar att jämlikheten har ökat genom att de på klassamhällets botten har lyfts mot mitten, men att de på toppen i stort sett fått sitta i orubbat bo. Esping-Andersen konstaterar också att det inte är omfördelning som har ökat jämlikheten, utan att tricket att åstadkomma verklig samhällsförändring för många människor handlar om något annat.

I ett efterord vänder Anders Nilsson och Örjan Nyström blicken framåt. Hur kan jämlikheten komma att utvecklas under åren som kommer? Trots moderatledd regering befinner sig Sverige fortfarande i världstoppen när det gäller jämlikhet. Men de finner en tickande bomb av plötsligt tilltagande ojämlikhet som riskerar att explodera i knäet på Stefan Löfven efter en eventuell valseger år 2014. I sammanhanget riktar de skarp kritik mot TV-programmet ”Lönesänkarna” som grovt vilseledande - och väcker på nytt liv i fondfrågan.

Högintressant läsning för reformister således!