Det dynamiska förhållandet mellan kodifierad och icke-kodifierad kunskap

Av Peter S. Adler

Ur förordet

Varför ger Tankeverksamheten ut en rapport om icke-kodifierad kunskap och dess interaktion med kodifierad? Är inte det ett lite väl perifert ämne, av föga intresse för arbetarrörelsen? Nej, vi menar att det inte är det.

Icke-kodifierad kunskap är kunskap av ett slag som inte kan förmedlas av bokstäver, siffror eller grafiska framställningar. Om vi talar om arbetsrelaterade färdigheter handlar det om yrkeskunnande som bara kan läras genom att arbeta tillsammans med någon som redan kan det. Ett klassiskt exempel är Bessemerprocessen, den nya teknik att tillverka götstål som i mitten av 1800-talet fick omvälvande betydelse för den industriella utvecklingen.

Vid ett visst skede av processen måste tillförseln av luft regleras, och det var nödvändigt att det utfördes med hög precision i rätt ögonblick, i rätt temperatur och med rätt tempo. Henry Bessemer sålde licenser med tillstånd att använda hans nya patenterade metod, men hamnade i rättsprocesser med fabrikörer som inte fick metoden att fungera. Bessemer anklagades för att vara en humbug och bluffmakare. Men saken var att det inte gick att skriva instruktioner som förmedlade den färdighet som krävdes; det var kunskap som inte var kodifierbar, enda sättet att lära sig var att arbeta tillsammans med någon som redan kunde det.

[...]

Vi träder allt mer in i vad vi kallar kunskapssamhället, där kraven på särskilda färdigheter, kognitiv förmåga, flexibilitet och social kompetens stegras. Men vi befinner oss ännu i skiftet, och den vanligaste produktionsformen är i dag en blandform, en hybrid av push och pull, exempelvis Lean production eller New Public Management. Analysen talar dock om för oss i vilken riktning utvecklingen går. Man kan på goda grunder anta att dessa sinsemellan mycket olika produktionsformer, som båda har betydande

tillkortakommanden ur ett pull-perspektiv, kommer att överskridas.
Läs rapporten nedan eller ladda hem den som .pdf via denna länk

Jämställdhet är lösningen

Idag skriver Tankeverksamhetens Ann-Sofie Hermansson i Göteborgs Posten.

Den europeiska ekonomin står inför två rejäla utmaningar. Den ena är att sätta fart på den haltande tillväxten. Den andra är att hantera åldrande befolkningar där pensionsavgångarna blir allt fler.

Nu höjs röster för att vi borde jobba till runt 70. När moderaten Ulf Kristersson hävdar att man har ett ansvar för att hålla sig i fysisk trim blir det rent skrattretande. Det är nog många ute på byggena och i hemtjänsten som önskar sig en bättre hälsa. Men det är trots allt arbetslivets villkor som i hög utsträckning avgör hur vi mår på äldre dagar. Med bättre arbetsmiljöer skulle fler av dem som idag blir utslitna strax efter 60 kunna jobba fram till 65.

När vi lever längre behöver vi arbeta mer, annars blir pensionsnivåerna för låga. Men det finns faktiskt andra lösningar. Varför ska vi arbeta längre när det finns så många som vill arbeta mer? Förra veckan arrangerade Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg ett seminarium med LO i Västsverige, IF Metalls avdelning i Göteborg samt Socialdemokraterna i Europaparlamentet på temat vad ökad jämställdhet kan göra för tillväxten och jobben i Sverige och Europa.

Annelie Nordström
foto:Anders Nilsson

Annelie Nordström, ordförande för Kommunal, konstaterade att om vi gjorde heltid till norm även i de kvinnodominerade yrkena skulle detta generera alla de extra timmar som krävs och mer ändå. Höjningar av pensionsåldern skulle på det viset bli överflödiga. I samband med seminariet släppte Tankeverksamheten en rapport med rubriken, ”Har vi råd att inte satsa mer på jämställdheten?” författad av David Ljung.

Den europeiska ekonomin står inför två rejäla utmaningar. Den ena är att sätta fart på den haltande tillväxten. Den andra är att hantera åldrande befolkningar där pensionsavgångarna blir allt fler. Enligt Ljung är ökad jämställdhet en central faktor för att möta de dubbla utmaningarna. När svenska kvinnor gick ut på bred front i arbetslivet kallade vi det för en jämställdhetsreform. Men det var även en absolut nödvändighet för svensk ekonomi. Sverige hade inte råd att inte låta kvinnor arbeta.

Gör tankeexperimentet att Grekland, Italien, Spanien med flera skulle lösa barn- och äldreomsorg så kvinnor kunde börja förvärvsarbeta på allvar. Enligt Ljung skulle BNP i EU kunna öka med hela 29 procent om arbetsmarknaden blev helt jämställd. För Sverige är siffran 21 procent. Vi är vana att betrakta jämställdhet som den demokratiska fråga den absolut är. Men faktum är att den därutöver antagligen är den bästa lösningen på den ekonomiska krisen i Europa.

Så gärna en bra pension till alla kvinnor. Men först ett rejält arbete det går att försörja sig på.
Läs krönikan i Göteborgs-Posten här.
S

Arbetsförsäkring åt alla!

av Lars Ag, Bo Elmgren, Helmuth Föll, Sune Gidgård & Stig Lahti

Ur innehållet:

Den goda arbetsmarknadspolitiken måste återupprättas och vidareutvecklas. Det kräver stora och ofta hittills helt oprövade insatser för utbildning, rehabilitering, praktik, arbetsprövning, vägledning och mycket, mycket annat.

Arbetsmarknadsinsatserna bör breddas och använda nya medel, sådant som tidigare inte har fått kallas arbetsmarknadspolitik. Även längre och mera avancerade utbildningar, också på akademisk nivå.

Det kostar pengar. Mycket pengar, till att börja med. Men betydligt mindre efter hand, när samhället kan få lägre kostnader för arbetslöshet och skatter från växande arbetsinkomster. 

Ett skäl till att vi väckt och utvecklat idén om en allmän försäkring för detta, betalad av en lika allmän arbetsgivareavgift, är att båda upp tillräckligt med resurser för verkligt god arbetsmarknadspolitik.

Ladda hem hela rapporten här! 
Rapporten kommer också att behandlas under ett seminarium på Socialdemokraternas partikongress 3-7 april 2013.
Arbetsförsäkring till alla!
Fredag 5 april 10.30-11.30
Lokal: G2
Den goda arbetsmarknadspolitiken måste återupprättas och vidareutvecklas. Det kräver nya insatser för utbildning, rehabilitering, praktik, arbetsprövning, vägledning och mycket annat. Insatserna bör breddas och använda medel som tidigare inte ingått i arbetsmarknadspolitiken. Inte minst längre och mera avancerade utbildningar. En grundläggande del av förnyelsen är dock en allmän arbetsförsäkring.
Medverkande:
Bosse Elmgren, tidigare journalist och partiombudsman
Sune Gidgård, tidigare ombudsman Bygg-Ettan
Anna Johansson, ordförande (S) Göteborgs
partidistrikt.

Arbetsförsäkring för alla! from Staffan Lindström

Tankeverksamhetens aktiviteter på S-kongressen!

Kongressaffisch Tankeverksamheten

Tankeverksamheten arrangerar fyra seminarier under S-kongressen. Läs om dem via länkarna:

Förskolerevolution eller bara våta drömmar?

Arbetsförsäkring till alla!

Jobba till 75? Om ålder, arbete och pensionering.

Gläntan i skogen. Om socialdemokratins utmaningar i en ny tid.

Resten av seminarierna under kongressen hittar du här!

Är du på plats på kongressen i Göteborg? 

Välkommen på våra seminarier och till vår monter!

Har vi råd att inte satsa mer på jämställdhet?

Vad kan ökad jämställdhet göra för tillväxten och jobben i Sverige och i Europa?

av David Ljung

ur inledningen

Den europeiska ekonomin står inför två strategiska huvudutmaningar. Den ena är att sätta fart på den haltande tillväxten. Skrala eller negativa tillväxtsiffror behöver göras stabilt positiva. Den andra är att hantera en demografisk trend där befolkningen åldras i rask takt och pensionsavgångarna snabbt blir allt fler. Om ingenting görs väntar troligen arbetskraftsbrist i flera sektorer.
Situationen varierar en hel del i Europa när det gäller dessa båda problem, men inget land slipper undan. Inte heller Sverige.
Ökad jämställdhet är en central faktor för att möta de dubbla utmaningarna.
Att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden skulle kunna vara en avgörande nyckel till att få ekonomin att växa och till att skapa den jobbdynamik som behövs i det kommande demografiska scenariot. Trots det står jämställdhetsarbetet och stampar. Jämställdhetsutvecklingen går sedan ett antal år tillbaka antingen långsamt eller åt fel håll. I ett krispräglat Europa har jämställdheten hamnat långt ner på dagordningen. Med
tanke på både utmaningarna och möjligheterna blir den påtagliga passiviteten i jämställdhetsfrågorna nu alltmer bekymmersam.
Syftet med denna rapport är att sätta in jämställdhetsarbetet i ett samhällsekonomiskt sammanhang. En inledande analys ägnas åt sambanden mellan jämställdhet, tillväxt och jobb. Vilken ekonomisk betydelse har jämställdhetsfaktorn?
Därefter görs en genomgång av vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att driva jämställdhetsutvecklingen vidare. Hur ser verktygslådan ut? Avslutningsvis ställs den övergripande frågeställningen på sin spets: har
vi råd att inte satsa mer på jämställdhet?


Hämta hela rapporten här, eller läs på Slideshare nedan.

Galopperande ojämlikhet

av Ann-Sofie Hermansson - S -krönika i GP 20/3

Det handlar antagligen varken om Major Björklunds batong-pedagogik eller om Socialdemokraternas flum-skola. Det handlar om 90-talskrisen.

Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång. Orden är Ernst Wigforss, legendarisk socialdemokratisk finansminister och ideolog. När mitt parti får hicka av högerns slagord om att det ska löna sig att arbeta istället för att leva på bidrag, då brukar jag påminna mig Wigforss ord. Devisen ligger till grund för Socialdemokratins ursprungliga begrepp om arbetslinjen.

För ett par veckor sen släppte Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg en ny rapport av Gösta Esping-Andersen med titeln Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet. Esping-Andersen visar att den viktigaste reformen för ökad jämlikhet har varit den allmänna förskolan med dess utjämning av människors förmågor, förutsättningar att lyckas i skolan och livschanser överlag. I ett efterord blickar Örjan Nyström och Anders Nilsson framåt. Det är ingen munter läsning. Av dem som i år fyller nitton visar sig nära var femte sakna funktionell läsförmåga i 2009 års Pisa-studie, en fördubbling jämfört med årskullen från 1988. Det är inget mindre än en katastrof.

Det handlar antagligen varken om Major Björklunds batong-pedagogik eller om Socialdemokraternas flum-skola. Det handlar om 90-talskrisen. De som föddes 1988 växte upp i ett Sverige som praktiskt taget saknade arbetslöshet, medan mer än vart femte barn som föddes 1994 befann sig i en familj med en eller bägge föräldrarna i arbetslöshet. De sistnämnda drabbades dessutom dubbelt genom att barn till arbetslösa utestängdes från förskolan med dess kompensation för brister i stimulansen i familjen.

För att vinna valet 2014 behöver Socialdemokratin leverera ett tydligt alternativ till den nuvarande regeringens politik. En politik för ökad jämlikhet istället för ökade klyftor. Min uppfattning är att vi är på tok för upptagna av högerns problemformuleringar. Socialdemokratin kan inte börja hyperventilera varje gång regeringen Reinfeldt hojtar om mera piska på dem som inte platsar på dagens arbetsmarknad. Det är inte seriöst när vi står inför problem som riskerar att explodera i knäet på oavsett vilken regering som sitter efter valet 2014.

Vi behöver en social ingenjörskonst av en helt annan kaliber för att mota den galopperande ojämlikhet som hotar. Ett antal reformer som tar fasta på människors vilja till arbete istället för meningslös kravretorik. Det stavas arbetslinjen. Fast i Wigforss original.

Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet

Av Gösta Esping-Andersen

Ladda hem hela rapporten här

Tankeverksamheten har glädjen att kunna presentera en nyskriven text av Gøsta Esping-Andersen – Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet.

Esping-Andersen, som är en av det internationella vetenskapssamfundets mest uppmärksammade forskare när det gäller välfärdsfrågor och socialdemokrati, granskar utfallet av den långa reformperioden under 1900-talet för de skandinaviska klassamhällena, och konstaterar att jämlikheten har ökat genom att de på klassamhällets botten har lyfts mot mitten, men att de på toppen i stort sett fått sitta i orubbat bo. Esping-Andersen konstaterar också att det inte är omfördelning som har ökat jämlikheten, utan att tricket att åstadkomma verklig samhällsförändring för många människor handlar om något annat.

I ett efterord vänder Anders Nilsson och Örjan Nyström blicken framåt. Hur kan jämlikheten komma att utvecklas under åren som kommer? Trots moderatledd regering befinner sig Sverige fortfarande i världstoppen när det gäller jämlikhet. Men de finner en tickande bomb av plötsligt tilltagande ojämlikhet som riskerar att explodera i knäet på Stefan Löfven efter en eventuell valseger år 2014. I sammanhanget riktar de skarp kritik mot TV-programmet ”Lönesänkarna” som grovt vilseledande - och väcker på nytt liv i fondfrågan.

Högintressant läsning för reformister således!

Ladda hem hela rapporten här