2017-06-28

150 år av feminism – från kvinnosak till jämställdhetspolitik

Av Ann-Marie Ljungberg, Johan Lönnroth & Jimmy Sand


Ladda hem hela rapporten här 
Ur inledningen -
... innan vi börjar, måste vi påminna oss om att inte låta oss förledas. Vad feminism handlar om är inte vågor, inte årtal, eller principer. Allt det där är nyttiga redskap för att beskriva saker. Men det är inte kärnan. Inte egentligen. Feminism handlar om liv. Liv är inte särskilt lätta att definiera eller beskriva på ett begränsat utrymme. Till sin hjälp får en ta olika vinklar. Låt oss ta en vinkel som sträcker sig mellan två poler, bara för omväxlings skull, och se vart det leder. Låt oss säga att ena polen är lidande och att den andra polen är lycka. Helt hypotetiskt.
Låt oss samtidigt påpeka att feminismen aldrig kan bestämma vad som är lidande eller lycka för alla. Men den bör kunna känna igen det ena eller det andra när den ser det.
En sak som ett fokus på lidande skulle leda till, är kanske tanken på att det under det tidiga nittonhundratalet fanns massor av svenska kvinnor för vilka rösträtten var en fullkomligt meningslös fråga. Varför skulle de bry sig, alla kvinnor, som de flesta av oss vet, fick lämna sina barn fastbundna vid bordsben medan de tvingades göra dagsverken flera kilometer hemifrån. Alla kvinnor som blev dömda till standarddomen på 28dagar i fängelse på vatten och bröd, för att ha fött barn utomäktenskapliga barn. Alla kvinnor som blev dömda för lösdriveri eftersom de inte kunde försörja sig. De som hamnade i fängelse och fick lämna bort sina barn. De som dog av brist på vård, de som dog av svält, de som blev utstötta, de som fick leva sina liv som skuggor av de riktiga liven. 
Vad vi försöker säga är kanske att lidandet är vad feminismens historia handlar om, i tillägg till rösträttsfrågan till exempel.
Det är viktigt att minnas att kvinnors specifika lidande, finns bakom varenda reform som har genomförts, bakom varje framsteg. Lidandet som det specifika lidandet för kvinnor. Inte för att kvinnor föder barn, även om kvinnor också gör det, inte för att kvinnor väljer fel, även om kvinnor också gör det, utan just för att de är kvinnor. Kvinnor är strukturellt underordnade, det vill säga, underordningen beror inte på något kvinnor gör, i så fall hade det räckt om de bara ändrade sig, men kvinnor lever i underordning för att de är något. De är kvinnor. Därför är kvinnor strukturellt underordnade.

Ladda hem hela rapporten här 

2017-04-14

Global värld - gemensam färd?

av Åke Magnusson och Anders Nilsson

Ur inledningen:
Mänskligheten har mycket gemensamt, än tydligare så när man blickar framåt. Där väntar sådana utmaningar som kräver samarbete också över statsgränser, oaktat religionstillhörighet och utan envis fasthållning vid ideologisk ankarplats. Det är inte så att dessa frågor är främmande och nya på den publika dagordningen. Inte alls, men allt klarare är att många av dem tränger på än hårdare och får betydelse i långt högre grad än tidigare. Och förändringarna i det globala landskapet har en ofantlig räckvidd, de angår och påverkar oss alla. Just detta medför att hantering av och lösningar på utmaningarna på ett eller annat sätt och på åtskilliga punkter måste vara globala, alltså en värld i samarbete.

Dessa utmanande processer pågår med brutal kraft och löper parallellt. Var och en av dem är omvälvande och svårhanterbar. Att de uppträder i tiden på samma gång, gör saken än svårare, väsentligt mer krävande.
Ladda hem rapporten här eller läs den online nedan.

2017-01-31

Är det möjligt att nå arbetslöshetsmålet?

En starkare ekonomisk politik är nödvändig

av Stefan Carlén och Christer Persson
Ur Sammanfattningen
Är det möjligt att nå en arbetslöshet under fyra procent? Socialdemokratins arbetslöshetsmål är att ha EUs lägsta arbetslöshet år 2020. I regeringens egna bedömningar hamnar dock arbetslösheten år 2020 på 6,2 procent. Det är långt från den nuvarande lägsta arbetslösheten i EU som är 3,7 procent i
Tjeckien. För att kunna nå 3,7 procent år 2020 krävs en minskning av arbetslösheten med ytterligare cirka 135 000 personer givet den förväntade ökningen av befolkning och arbetskraftsdeltagande. För att detta ska vara möjligt krävs en sysselsättningsökning på cirka 270 000 personer.
I denna rapport argumenteras för att detta kan vara möjligt. Men det förutsätter en förändrad ekonomisk politik.

Ladda hem rapporten direkt eller läs den online på Slideshare


2016-11-07

Nyanländas väg till jobb

Appendix om hyperrealiteten

av
Anders Nilsson
Inledning:
Det stora inflödet av flyktingar under förra hösten väckte starka reaktioner i
olika riktningar hos allmänheten:
  • I fjol inträffade 78 bränder vid flyktinganläggningar. Myndigheten för Samhällsberedskap bedömer att cirka en tredjedel av dessa var hushållsolyckor. I sex fall hade eldsvådor anlagts av boende som suicidalförsök eller av psykisk ohälsa. Men åtminstone 16 av bränderna är bevisat anlagda utifrån, medan orsaken inte kunde fastställas med säkerhet i återstående dryga 25 fall. En del av dessa, kanske flertalet, var sannolikt också försök till mordbrand. Protester mot flyktingpolitiken och aggressioner mot asylsökande tar sig starka uttryck.
  • Samtidigt mötte under hösten stora skaror av frivilliga spontant upp för att erbjuda hjälp vid järnvägsstationer och andra platser där nyanlända samlades. Människor köpte på eget initiativ mat och andra förnödenheter och delade ut bland asylsökande. Tusentals mötte upp på solidaritetsmanifestationer för flyktingar runt om i landet. På en rad ställen blev det sammanstötningar mellan demonstranter för och emot flyktingar.
Det amerikanska analysföretaget PEW genomförde i våras i år en surveyundersökning i tio europeiska länder om medborgarnas syn på asylmottagningen. Tillsammans med Tyskland utmärkte sig Sverige i att flertalet, 62 procent, ser flyktinginvandringen som en tillgång för landet genom inflödet av
mänskliga resurser. Men nära en tredjedel är av rakt motsatt uppfattning, att strömmen av asylsökande utgör en börda för samhället - och det är ingen liten
minoritet.
Statsvetaren Peter Esaiasson vid Göteborgs universitet har visat att såväl försvarare av som motståndare till flyktinginvandringen tenderar att anse att de flesta tycker som de själva, medan ”de andra” är ett mindretal som lutar åt extremism. Detta, menar Esaiasson, underblåser kompromisslöshet och antagonism mellan skilda uppfattningar i flyktingfrågan och gör den svårhanterad för det politiska systemet.



2016-09-16

Inte bara ekonomin är bankrutt - GP från socialiberalism till högerpopulism

Ett år med ledarkommentarer från Fyrvaktaren på Ny Tid


Förord av Anders Lindberg:
Vad händer med vårt gemensamma samtal när en morgontidning med monopolställning helt ändrar politisk linje?

När tyngdpunkten och tilltalet flyttas från den politiska mitten till den yttersta gränsen. Och vad händer med journalistiken när det lågmält resonerande får ge vika för vinklar som ger uppmärksamhet på Twitter, Facebook och andra sociala medier?

I Göteborg pågår i ett fullskaleexperiment i den mediala krisens skugga.
Pressat av vikande intäkter prövar Göteborgsposten ett nytt grepp, att använda provokativ opinionsjournalistik får att öka nättrafiken och nå nya målgrupper både lokalt och nationellt.

Flera av de stilistiska förändringarna; att betona känsla, att fokusera på person, att skärpa vinklar och slå till synes underifrån påminner snarare om en kvällstidnings tilltal än en morgontidning.

Personligen tror jag strategin är för kortsiktig av två skäl.
För det första kommer inte det ökade genomslaget att ge särskilt mycket intäkter, konkurrensen på den nationella annonsmarknaden är mördande och ingen tecknar en pappersprenumeration för något de ändå läser i sängen på sin mobiltelefon.

För det andra kommer åsikter långt bortom mitten till slut bara få läsare som känner sig hemma där. Lämnar GP mittfältet kommer genomsnittsläsaren i Göteborg att söka sig till nationella tidningar via läsplattor och telefoner.
Göteborgspostens unika bidrag till svensk opinionsjournalistik är den lokala granskningen av Västsverige, faller den så finns snart ingen poäng att läsa mer än enstaka artiklar eller följa profiler man gillar.

Vad strategin däremot gör är att den smular sönder det goda samtalet, och till det fungerar den utmärkt. Särskilt, tyvärr, på lokal nivå.

De flesta texter, och i stort sett alla med större genomslag, på GP:s ledarsida berör i dag ämnen som Islam, invandring, tiggare, kulturkonflikter, ”ta dig i kragen”-retorik, identitetspolitik och liknande.

Detta är nog inte vad den genomsnittlige göteborgaren funderar så värst mycket över i sin vardag – utan ämnesvalen präglas av redaktionens eget intresse.
Åsikterna ligger i ett gränsland mellan den traditionella konservativa underströmmen i Moderaterna och Kristdemokraterna och så kallad ”alternativ media” på nätet.

I USA har denna typ av publikationer, ofta bloggar med stort genomslag, varit en central del av Donald Trumps vinnande koalition i det republikanska primärvalet.

I ett tal 25 augusti använde Hillary Clinton begreppet ”alt-right” eller ”alternativ höger” om hela rörelsen.
”Donald Trump hjälper en radikal ytterkantsgrupp att ta över det Republikanska partiet”, sa hon.

Det hon pekade på är en aktivistisk blandning av nationalister, kritiker av islam och invandring, rena rasister och högerpopulister. Deras relation till den vanliga högern är komplicerad, de har länge funnits i gränslandet mellan etablerad höger och olika grupper av aktivister.

Men Donald Trump har fört många av rörelsernas idéer, som muren mot Mexiko och stopp för muslimsk invandring, till debattens centrum. Och de älskar honom.

Utvecklingen i USA väcker rimliga frågor om något liknande kan hända i Sverige, att gränsen mellan höger och och högerpopulism suddas ut?
Liksom gränsen mellan journalistik och aktivism?
Kan vi få en ”alt-right” även här inför nästa val?

Av de stora tidningarna är det i princip bara Göteborgsposten som ligger dikt an en sådan utveckling. Men om man en gång låtit sig fångas av klickjakt och gör sin trafik beroende av kärlek från dessa grupper på nätet är det förtvivlat svårt att bryta sig loss. Att byta strategi och gå tillbaka till det lågmält resonerande är knappast möjligt. Tärningen är redan kastad.

Vad det betyder på sikt är svårt att säga idag – det finns helt enkelt inga historiska förbilder – nästa kapitel är inte skrivet. Varken för alternativhögern i USA – eller i Sverige.

Anders Lindberg, bördig från Göteborg, är ledarskribent på Aftonbladet.

2016-08-18

Hillary Clinton, Keynes och olika slags keynesianismer

av Anders Nilsson

Ur inledningen:
Nationalekonomer med anknytning till det Demokratiska partiet har börjat oroa sig för Hillary Clinton.

Det sägs att hon – kanske under tryck från Bernie Sanders månghövdade skara av anhängare – nu avviker från vad som i dessa kretsar anses vara Demokraternas främsta tillgång, dvs. den överlägsna samhällsekonomiska sakkunskap som partiet samlat omkring sig – ”The Economy, Stupid!” – i motsats till Republikanernas voodoo-läror för att skyla en politik som bara gör de rika rikare till nackdel för samhällsekonomin.

Hillary Clinton har nämligen allt oftare börjat tala om att höjda löner är ett sätt att driva på tillväxten och återhämtningen av Förenta staternas ekonomi efter finanskraschen 2008.
”Det är enkelt”, sade hon nyligen i ett tal i Ohio, ”högre löner ökar efterfrågan, vilket leder till fler jobb som driver på lönerna ytterligare. När era lönecheckar växer blir det tillväxt i Amerika!”.
Visserligen har Demokraterna höjda minimilöner på sitt program. Men det är utifrån ett moraliskt och socialt argument: folk har rätt till inkomster som man kan leva på. Att påstå att lönehöjningar skulle vara bra för tillväxten är att svära i den nykeynesianska kyrka vars evangelium blivit nära på lag för
ansvarsfulla demokrater: lönerna kan stiga när samhällsekonomin växer, det fungerar inte tvärtom.Inte alldeles olikt vad socialdemokratiska finansministrar brukar mena i Sverige (utan att lägga sig i avtalsrörelserna, förstås).

Fortsätt att läsa genom att ladda hem rapporten här
eller läs den online nedan:

2016-08-05

Ressentiment

- socialpsykologiska aspekter av ojämlikhet

av Örjan Nyström


”Ressentiment” är ett missnöje med utvecklingen och tidens ordning som alltid riktas mot ”de andra”. Innebörden varierar med betraktaren och utsiktspunkten i klassamhället. 
Örjan Nyström granskar i denna rapport hur begreppet har använts av bl.a. Nietschze, Scheler och Wendy Brown, och diskuterar socialpsykologin hos vår tids kommunitära reaktioner i ett ojämlikt samhälle.
Ladda hem rapporten via denna länk eller läs den online nedan.