Sidor

2016-02-27

Palme och den socialdemokratiska utopin - en bitvis självbiografisk betraktelse

Av Johan Lönnroth

Ur Anders Nilssons förord:

Det är 30 år sedan Olof Palme mördades. Tankeverksamheten ger ut en rapport om hans tid och gärning av en kritiker - Johan Lönnroth.

Palmes eftermäle är skevt. Han förknippas främst med det internationella engagemanget (Sydafrika, Vietnam, Tjeckoslovakien) samt diverse affärer. Men det som var socialdemokratins stora gärning under hans tid, och som han i hög grad var drivande för, sammankopplas sällan med honom - utbyggnaden av den offentliga sektorn, sambeskattningens avskaffande och kvinnors intåg på arbetsmarknaden, föräldraförsäkringen, förskolereformen och utbyggnaden av utbildningssektorn.

[...] Så här i efterhand framstår Palmeperiodens reformvåg från slutet av 1960-talet och ett decennium framåt som det kanske mest bestående resultatet av socialdemokratins långa regeringsinnehav under 1900-talet. Det förändrade Sverige på ett avgörande sätt. Jämlikheten och den individuella friheten ökade på djupet i samhället på ett sätt som inga andra politiska reformer har åstadkommit. 

Men eftermälet har nog också präglats av att Palme med tiden slets ner av hatet, politiska motgångar och tidsvändan. I en mening kan man säga att Johan Lönnroths text på sitt sätt är en äreräddning av Olof Palme – även om det inte är någon hyllningsskrift och den behandlar de svåra åren i hans gärning. Med kritisk realism tecknas gestalten av en idéburen pragmatiker i en tid som blev allt be- svärligare att hantera för socialdemokratin. Med självupplevd erfarenhet om det problematiska mötet mellan socialismens ideal och verkligheten under dessa år gör Lönnroth upp med en idealbild av Palme som i efterkommande strider inom arbetarrörelsen har odlats på sina håll. 
Det är bra. 
Palme är värd att minnas som han var och inte som djävul i någras ögon och helgon i andras.

Ladda hem rapporten här
eller läs den på Slideshare nedan: