2016-06-27

’Klassamhälle i omvandling’ och ’Det svarta hålet socialismen’ – Två kapitel ur en kommande bok

av Johan Lönnroth och Jimmy Sand
Om författarna
Johan Lönnroth är före detta vice partiordförande i Vänsterpartiet, matematiker, nationalekonom, politisk aktivist och amatörskådespelare. Dessutom en rackare på handarbete.

Jimmy Sand är kulturvetare och kommunikatör, bördig från Grums. Aktiv som fritidspolitiker för Socialdemokraterna i Göteborg, bl.a. i nämnden för arbetsmarknad och vuxenutbildning samt i styrelsen för Göteborgs stadsteater. Bloggar på jimmysand.com.

Föreliggande rapport består av kapitel två och tre i en kommande tredje väsentligen omarbetade upplaga av Den tredje vänstern, som förlaget Korpen planerar att ge ut. Första kapitlet gavs ut av Tankeverksamheten år 2014 under titeln Den svenska vänsterns historia.
Den tredje vänstern utkom i första upplaga med Johan Lönnroth som ensam författare på Novapress år 1997, och i en andra omarbetad upplaga på Federa förlag 2009.

Ur kapitel 1:

Klassamhälle i omvandling

För femton år sedan berättade Mikael Löfgren om ett möte på LO-borgen i Stockholm, där han fick en känsla av att vara på ett museum. Fackliga företrädare levde kvar i det äldre industrisamhället, där den manlige, svenskfödde industriarbetaren var norm för arbetarklassen och den gamla sortens
industrikapitalist norm för borgarklassen.
Trots att nya feministiska och mångkulturella perspektiv skaffat sig utrymme i arbetarrörelsens partier lever denna tradition vidare. De kvinnliga och invandrande proletariaten har också fått sina schabloner. I teorin lever vi fortfarande i en tämligen homogen mansdominerad nationalstat med tydliga klass- och könsgränser. För att inte tala om vithetsnormen, att den klassiske arbetaren är ljushyllt. Om vi släpper den bilden blir vi osäkra. Om vi får syn på allt som ändrats ser vi att tiden sprungit förbi oss. Vi inser att vi inte kan formulera politik utifrån nostalgi.
Vad är det då som hänt? Några säger att vi gått från industrisamhället till ”kunskapssamhället”. Men sådana etiketter säger inte mycket. Den spanske sociologen Manuel Castells har i sitt trebandsverk Informa- tionsåldern (1996-98) försökt framställa förändringarna på ett mer systematiskt sätt. Han hävdar att den nya informationstekniken slagit sönder många av det industridominerade samhällets maktmönster och skapat nya ”nätverk” av framförallt de unga och välutbildade. En annan samhällsvetare, Richard Florida, talar om framväxten av en ”kreativ klass”. Ytterligare en, Guy Standing, har populariserat ordet prekariat som beteckning på vad han menar är en ny samhällsklass som arbetar och lever under osäkra villkor. I vår smak överdriver såväl Castells och Florida en del. Så starka är inte de nya nätverken, eller den kreativa klassen, jämfört med gamla och nya kapitalister. Åtminstone inte än så länge. Och prekariatet kan ses som del av en brett definierad arbetarklass, snarare än en klass i sig. Men många inom vänstern vill överdriva åt andra hållet, där är inställningen
snarast – åtminstone före utbrottet av 2008 års finanskris – att ”ingenting har hänt”. Men det har det! Samhället har förändrats, klassförhållandena är mer komplexa än förr.

eller 
Läs den online nedan: