av Ann-Sofie Hermansson - S -krönika i GP 20/3
Det handlar antagligen varken om Major Björklunds batong-pedagogik eller om Socialdemokraternas flum-skola. Det handlar om 90-talskrisen.
Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång. Orden är Ernst Wigforss, legendarisk socialdemokratisk finansminister och ideolog. När mitt parti får hicka av högerns slagord om att det ska löna sig att arbeta istället för att leva på bidrag, då brukar jag påminna mig Wigforss ord. Devisen ligger till grund för Socialdemokratins ursprungliga begrepp om arbetslinjen.
För ett par veckor sen släppte Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg en ny rapport av Gösta Esping-Andersen med titeln Jämlikhet med en lycklig bourgeoisie. Den socialdemokratiska vägen till jämlikhet. Esping-Andersen visar att den viktigaste reformen för ökad jämlikhet har varit den allmänna förskolan med dess utjämning av människors förmågor, förutsättningar att lyckas i skolan och livschanser överlag. I ett efterord blickar Örjan Nyström och Anders Nilsson framåt. Det är ingen munter läsning. Av dem som i år fyller nitton visar sig nära var femte sakna funktionell läsförmåga i 2009 års Pisa-studie, en fördubbling jämfört med årskullen från 1988. Det är inget mindre än en katastrof.
Det handlar antagligen varken om Major Björklunds batong-pedagogik eller om Socialdemokraternas flum-skola. Det handlar om 90-talskrisen. De som föddes 1988 växte upp i ett Sverige som praktiskt taget saknade arbetslöshet, medan mer än vart femte barn som föddes 1994 befann sig i en familj med en eller bägge föräldrarna i arbetslöshet. De sistnämnda drabbades dessutom dubbelt genom att barn till arbetslösa utestängdes från förskolan med dess kompensation för brister i stimulansen i familjen.
För att vinna valet 2014 behöver Socialdemokratin leverera ett tydligt alternativ till den nuvarande regeringens politik. En politik för ökad jämlikhet istället för ökade klyftor. Min uppfattning är att vi är på tok för upptagna av högerns problemformuleringar. Socialdemokratin kan inte börja hyperventilera varje gång regeringen Reinfeldt hojtar om mera piska på dem som inte platsar på dagens arbetsmarknad. Det är inte seriöst när vi står inför problem som riskerar att explodera i knäet på oavsett vilken regering som sitter efter valet 2014.
Vi behöver en social ingenjörskonst av en helt annan kaliber för att mota den galopperande ojämlikhet som hotar. Ett antal reformer som tar fasta på människors vilja till arbete istället för meningslös kravretorik. Det stavas arbetslinjen. Fast i Wigforss original.
