av Örjan Nyström
Solidaritet
måste betecknas som något av fackföreningsrörelsens själva värdegrund, särskilt
på LO-området. Idag, när fackföreningsrörelsen – återigen särskilt på
LO-området - befinner sig en kritisk situation på många sätt sägs det ibland
att denna värdegrund vacklar. ”Det finns ingen solidaritet längre”, får man
ofta höra, underförstått att annat var det förr. Ibland söker man orsaken i att
”folk har blivit individualister”.
Men den
fackliga solidariteten har aldrig varit den okomplicerade och oföränderliga
företeelse som vi lätt målar ut den i efterhand. Genom ett historiskt
perspektiv utreder Örjan Nyström hur vi ska kunna förstå och bemästra
påfrestningarna på den fackliga sammanhållningen idag.
